En glänta ligger glömd
vid sjunde vågens land
den bär på en historia
vid ödslighetens strand

Ett landskap så kargt
där månen står i nedan
och nästan tomt på liv
som landet länge sedan

Långt bortom horisonten
står liv som blivit kvar
vid månens trolska sken
en kraft så underbar

Där doftar det behagligt
likt dyrbar parfym
där kastar sol och måne
sin kärlek ner från skyn

Den klättrar på grenar
i framfart ganska vild
en blomma mitt i livet
så kärleksfull och mild

Det blänker som rubiner
kring rosen som är röd
en färg fylld av känslor
som eldens varma glöd

En ros som aldrig falnar
står ung för evig tid
där under sol och måne
en värld, ett liv i frid

När själen mår dåligt
finns något som berör
en tanke på det landet
där rosor aldrig dör