Det kom en vind så stilla
en krusning på en våg
ett skepp med höga master
var bilden som jag såg

Det var en färd på vågen
så långsamt in mot land
med utsträckta segel
nådde den sin strand

På bron står en kvinna
och väntar på sin kära
en stund av sinnlig längtan
har själens ro fått bära

En längtan får sin lön
för tid som varit lång
besjungen som en strof
ur någon kärlekssång

Vid regnbågens skimmer
de ger sig till varandra
från havets horisont
jag ivrigt ser dem vandra

Jag såg en vind från havet
en krusning på en våg
ett skepp mot horisonten
var bilden som jag såg

Ett ystert revat segel
två näsdukar i handen
en kvinna vinkar varligt
där på den ljusa stranden