En dammig väg i månsken
sig slingrar över marken
en skog vid öppna slätten
bär ristat språk i barken

I tallen där vid gläntan
ett hjärta ritats har
symbol för evig kärlek
där under himmel bar

Jag går den vägen ofta
en månskenspromenad
vandring under stjärnor
långt från kaosets stad

Jag ser ett hus på slätten
där inga människor bor
ett ödetorp vid vägskälet
en trädgård vild och stor

I landet spirar ogräset
bland rosorna från förr
jag känner kärleksruset
ett hem med öppen dörr

Från väggen ekar sången
av liv som levdes där
från barnens ystra lek
en stund utan besvär

En dammig väg i månsken
den för mig genom skogen
på slingriga fröjder
långt från stan och krogen

Allén som går mot sjön
är prunkande och grön
min vandring i friheten
så uppsluppen och skön

Min månskenspromenad
är slut och nästan över
de minnen den för med sig
är det min själ behöver