Du måne där i mörkret
så ofta rund och glad
du lyser så begärligt
där över land och stad

Du delar dina minnen
med oss här på vägen
ditt sken är lite gåtfullt
likt uttryck i en sägen

I det vi kallar rymden
har du ett särskilt ljus
det väcker liv och lust
en sorts förföriskt ljus

Du leder oss i mörker
så vi kan hitta rätt
på dig du kära måne
blir man aldrig mätt

Tolv gånger om året
vet jag att du har fest
då är du ej berusad
men ändå vet du bäst

Du lyser över jorden
högt från din himmel
du känns som en profet
i vintergatans vimmel

På dig kan man lita
din vänskap inger frid
av alla är du omtyckt
och ger till oss din tid

Du måne där i mörkret
din kärlek den är stor
det visar du på natten
kring jorden där vi bor