Med sina vita vingar
en ängel flög förbi
i solens ljusa strålar
hon kändes sig så fri

Hon sjöng en liten visa
med varma kärleksord
och bredde sina vingar
tryggt över moder jord

Med sina vackra toner
en ängel skänkte tröst
och lämnade ett leende
till kallt och fruset bröst

Hon satte sig på molnet
där under solens ljus
och spelade på harpan
till vindens milda sus

Sin skönhet hon visade
en ängel vit som snö
bilden den blev evig
för hon kan aldrig dö

Hon fällde några tårar
för jordens simpelhet
om bönerna når fram
är bara hon som vet

Det klingade i rymden
från ängeln klädd i vitt
nöjd med det hon gjort
hon vände hem till sitt