vi bodde på samma gård

en gyllene gång i tiden

där Göteborg börjar

eller slutar som en förort

till 80-talet från 70-talet

och hade ingen aning

då mellan husen om hurpass utanför

jag skulle känna mig

i detta egenhändiga luftslott

byggt av ofullbordade

kontakter, kan önska

jag hade lärt känna er mer

och vore alltjämt innanför

kvadratcirkeln

som kanske aldrig riktigt fanns

men som jag ser flera upprätthåller

ännu fyra decennier efteråt

inhyrda i detta liv

minns ni nog inte ens

vem jag var

än mindre är?

längtar ihjäl mig tillbaks!

minst tolv gånger om året

även till bakgårdarnas gräsmattor

fulla av kullar och grottor

blott någon bor kvar

ni kom från Finland och England

eller åtminstone era föräldrar

ett par från Polen, någon från Skåne

sedermera forna Jugoslavien

liksom fjärran sagovärldar då

som nu ligger lagom nära

jämfört med annan religion

med alldeles andra, oförenliga lagar

så känns mina norrländska spår

lika hemtama som ett belgiskt dagbarn

eller snäll country-cover spelad närmare spöktimman

som playmobil-smurfarna redan har provskjutit

när strömmen går mitt före kemtvättbiträdets lunchrast

och vi strax hittar tobaksbutikkassören hos frisörskan

kanske rentav japansk läsk på mexikansk pizzeria

vilket indirekt påminner mig om

en hel bunt "allra första minnen"

som jag slutligen åter inser

ligger kopplade till lukter och ännu mera smak

att äta eller inte äta

sent om cider senap, raps och aprikos

att vara som andra barn eller inte gilla

att spilla sylt och söka gnugga bort

ur mina pappersbilder utan att förstöra

dessa tusen ansikten

de enda och bästa

jag någonsin har kvar

liksom varje flarn av choklad längs staketet

lite längre upp

mycket högre bort