Lidelsen har ett skönhetens behag,
i sin melankoliska belägenhet,
som både njutbar och plågsam,
lida ett slags självvalt martyrium.

Likt myten om den svältande
konstnären,
som skapar njutbar konst,
och den romantiske poeten,
som skapar odödlig poesi,
medger det offer,
för det sköna.

*