Nu är det snart ointagligt runt omkring mig.

Snart ska vi återförenas, få beskydd här, och
äntligen, kan vi få friheten att bara andas ut.

Men..

Jag tänker på min dotter,
är de hos henne och förklarar att vi får det här?

Inget betyder så mycket för mig likväl gör detta
oss sårbara förstår ni att styrka är att vara nära.

-Tänk att detta är i Sverige, att jag är född här
ändå känner jag mig som mottagen efter flykt.

Är jag under hotbild?

Skyddar ni oss?

Är ni på väg.