Men om vi påbörjar arbetet med de som är påverkbara
och erbjuder vårat stöd för att skapa en vardag i frihet
bör inte utgången bli; att det tillslut bara är de-farliga
som är kvar till häktestider? Det är, efter den tiden vi
kan rädda miljonprogrammen från att kanske skrotas.

Det sägs att det nu står mellan att fortsätta projektet
eller helt enkelt riva miljonprogrammets, byggnader.

Djupa tankar, det här.

Ja, livet är inte så lätt som det verkar i samhället..

(Nu tycker språkpolisen att jag brukar, att för mycket.)

Skit i dom..

Vi skulle nå/få framgång med ett nytt spel i området.

Spänning, avkoppling och lite brudar som ber.

Låter som ljuv musik i mina öron.

Så nu behöver vi alla fatta ett solidariskt beslut.

(Våra känslor påverkar samhället så djävla skarpt)

"Riva skiten eller ha programmet kvar, rusta upp"

Det kommer ta några dagar..

Med vad?

Att nå fram till de som bestämmer.

Är det inte oss du menar?

Bestämmer vi?

Det är bara sunt att alla vi funderar över vårat område.

Att vara kvar eller att gå i graven.

Det är frågan.

(=Skrotas.)
Så häftigt när språket är till för renovering, just för
den här texten är lite nytänkande, inte en kass text.