Inom kyrka, en upplyst människa

som frälsare, för de som behöver

utan existensen
faller syftet just
när människan
passerar gränser
blivit för mycket
utan en frälsning
ingen församling
inget hopp
eller ljusning
bara besvikelse
över misstroheten

Är ni rätt för mig

Kan jag ta till mig

De ord som ni ger

Sorg över det som
är i mig, inte är ni

Ensamt är min dag

önskar du ber mitt hjärta igen
min vän som passerat gränsen

väger bär ett stopp längst fram

vill lyfta dina vingar över alltet

Nej, idag finns inte ordet i mig...

färden gick till okänd mark
ett ensamt land
en gräns
stanna kvar

Nej, jag ger upp...

Om man inte själv märker att man gått för långt i sin konstnärliga utövning finns vännerna runt omkring som stöttar upp och berättar för en att det nog är dags för lite eftertanke och det är därför jag inte vill komma till er kyrka mer, jag gjorde fel och passar verkligen inte in i studieordningen som är i den, jag är självständig inom konsten och bär spår efter alla som trampat på mig, de som kommit fram till, gränsen och nu kan se ut över det bortom världens ände med vingar som frälsningen givit till de som tagit emot upplysningens kraft, vi är inom oss själva.

Därifrån utgår alltet och därifrån ingår intet.

Tack för tiden hos Er
nu kommer jag inte mer.