BADORTEN

Du vet måhända redan
att det var länge sedan

men också nyligen
och ögonblickligen

jag långsamt lämnade
min dödliga ort
och sedan rämnade
till en liten lort

som är på semester
i den tunna korg
med lagom fina fester
som döljer dess sorg

Du går kanhända
på små och stela ben
som blivit brända
och ditt uppgivna sken

lyser upp våra stora torg
med den enskildes sorg

Gatstenen blir till klister
innan våra korgar brister

och vi möts i ett hav
som skänker oss skratten
som vi själva gav
detta saltade sötvatten

Jag måste kanhända
inse att livet gick fort
och att jag ska återvända
till min dödliga ort

Kanske var jag en lort
i någon livlös liten ort

Livet var nog en semester
utan några falska fester

och jag fyllde ej min korg
med min eller annans sorg

Något har jag dock gjort
i mötets varma badort