... 

du möter mig i grändens krok

när allt mitt tyckts helt på tok

du säger de rätta orden precis

det ger frid i sinnet på nått vis

jag berättar du är så klok

vi lyfts från alla tunga ok

vänskapens heliga bevis

meningen med livet blir en surpris! 

vi tycks obetydliga för oss själva där

i ensamhetens tysthet sorgen i oss tär

så minns din vikt i guld du inom dig bär

minns att någon där ute håller av dig kär