I mörka rum tvekar andetagen,
likt slöjor som inte vill blottas.
Här pratar man grisaille,
nyanser av gråsvarta lögner.

Vokabulären är de repressivas,
nedtryckande, förlöjligande.
Ord spänner över huden
och brännmärker den.

Från skuggor och skymning
sipprar verkligheten fram,
lager för lager tills rummets konturer
gnags och absorberas in till ben.

I slutet står hen där
omgiven av utbytt ljus,
insluten i sitt eget mörker
och ekar tomt.