Våren flyttar sig närmare.


Det jäviga dagsljuset pryder

väggarna runt svaga skuggor

endast för min skull



Ljuset sitter där klatschat och tvärsäkert, slitstarkt, men verkar tillgjort likt ett indirekt tvång. Utanför dansar dimartad materia alltför intagande och inordnat för att ge sitt önskade inflytande utan omsvep och bortförklaringar. Ingen hör eller förstår dig.



I återkomsten,

i spillrorna,

kommer vi att återkalla
det odlingsbara i sinnets klarheter
och leva inom för Vårens gryende liv.