Vi går på solsmekt stig,

utanför tullarna,

i förortens vildmark.



Känner spår

av Vår

och väntande sår

medan vårt nygamla liv sorteras

fram till att inre-yttre chockeras.



Vilar strax intill ett ohämmat jämmer.

(Vindkast för bort en del.)



Det sorglustiga omvandlas noggrant.

(Blir kvickheter att gömma sorgen med.)



Tunnelseendet skändar dig.