\'Drömde om ditt kliv
Ditt höga stolta innerkliv
Och hur dina kotor
fanns till för varandra igen
när du sträckte dig upp till dig själv
och din himmel
Drömde om din blick
Så mycket ansvar den tog
för det därinne
för allt intill
Drömde om det
slutet.
Det ingen borde vilja.
Så hopplöst nära hältan, krånglet och rengjorda lögner.
Fernissan.
Det överfyllda tomma.
Slutet.
Drömde bort det
en stund.
För blåslagna själars skull.
För dig. Dina Du.
För nya färger.
För mina drömmar om något
som kom till sin rätt.
Om något lätt.
Ett eget kliv.
I älskade människors namn.
För kotor på rad
och sekunder att leva
Vaknar mitt i någonting
I gåvor, ljus och eldade löv
längst upp i kronorna
I doften av kaffe
Vaknar i det enda
Mitt eget klivs okända
Min tacksamhet och tillkomst
Och hur det aldrig gick att blunda
När splittret tog ditt steg i besittning
Och allt det strödda
som ännu mera du
blev hängande kvar i
luften