Den lilla
sparven
sjunger
och tusen poeters
döda röster
väcks till liv

En skärva
fylld utav blod
putsas ren
och sätts in
i det magnifika fönstret

Uteliggaren
ler för första
gången
på tjugo år

Krossade drömmar
vävs ihop
till en bomullstuss
som svävar fritt
utöver sommarängen

Även helvetet
har små ljusglimtar
och en vissen ros
är trots
allt
en ros