När stjärnhimlens regn
kysste lätt blommans blad
när tåren föll
som en smekning mot
marken
så tystnade natten en stund

när rädslans hand smekte
min själ
när filten av köld
blev en värmande vän
då tystnade natten en stund

när isen blev skör
som en blommas blad
när nattens eko
föddes
då tystnade stjärnhimlens
glitter en stund