Jag hörde den på radion
den spelades varje dag
det var låten om Sofie
för henne blev jag svag

Jag lyssnade på texten
och föll för hennes öden
jag älskade musiken
och tårar föll i flöden

Det var hösten sextiotvå
jag var blott femton år
jag var nog lite tokig
men kärleken är svår

Jag såg henne framför mig
en blick så ljuvligt skön
jag köpte genast skivan
så fort som jag fick lön

Jag nynnade på sången
så fort jag fick en chans
jag var så betagen
att inget annat fanns

Min grammofon i hemmet
kunde aldrig låta bli
att spela schlagerlåten
om min älskade Sofie

Jag mötte aldrig flickan
från sommaren sextiotvå
men sången om Sofie
vill jag höra då och då