Hon svävar kring taket
som skuggors siluett
på linan likt en sträng
hon dansar fram så lätt

Hon rör sig som en älva
en kall novembernatt
så ljuvligt och vackert
hon lyser som en skatt

Hon trippar fram på tå
i strålkastarens sken
om någonting går fel
hon faller som en sten

Hon dansar i det mörka
mot cirkustältets höjd
program i ljusets stråle
men aldrig blir hon nöjd

Hon går över publiken
som sitter där i trans
hon förmedlar glädje
med stil och elegans

Hon är en primadonna
en nattens virvelvind
rörelser på ömma tår
en smekning mot din kind

Hon utmanar sitt öde
när hon din blick förför
på gränsen till det rimliga
kring allting som hon gör