Stjärnorna i vintergatans bana
ses högt över mark och hus
Stjärnorna som oss nalkas
släcks och blir till grus

Stjärnorna i spegelbilder
ingen kan dem nå
Stjärnorna som du dig önskar
kan ingen människa få

Själarna som färdas i fjärran
känner ej gräns eller tid
Själarna som aldrig delas
avlägsnas och dör i frid

Själarna som aldrig törs
ur vardagen bryta sig ut
Ger små spår i mörkret
som suddas ut till slut

Stjärnorna och själarna de syns
tillsammans i det blå
När deras färd och vandring
går över vardagen den grå