nere vid skogsbrynets strand
upptäcker Ljusilia hur de har placerat ut
ett par riktigt stora
speglar
den ena längs hela strandremsan
den andra över hela himlavalvet
likt parallella
medan de små bomullsgrötarna
speglar sig där uti
samtidigt nere
som uppe
smeker Ljusilia sitt hår med sin tå
i det isande våta
glaset som spricker
och rinner över hennes blick
ner mot solklotet