ett tu tre fura rusar
med tomtepojken i hand
genom skorstenen Ljusilia upp på taket
den femte sidan huset
är här högsta frost
och svindlande snö
över skogen yr
kring husets fyra vanliga sidor var
bara bart
uppnålar sig orden
"endast björken är naken"
men härifrån är hela världen vaken
varje näverända
vrider sig i oändlig
eller så har dagar gått på en timma
andas nu Ljusilia
och tomtepojken likaså
skall aldrig klättra ner
för hon kan hoppa ner
ja, de skall hoppa ner, rätt ut
och ner i snön
ligger redan djupare än drömmar