medan Ljusilia landar i snön
svävar förbi de fastfrusna fönstren Ljusilias hjärta
i hisnande skog
däremot tomtepojken
sjunker tungt i en snödjup tunnel
och syns inte mer
hur än Ljusilia kryper ner
kommer hon till källardörren
öppnar trollmor
burkar med smultronsylt fyller vartenda skrymsle
räknar på läpparna två
och två och två och små
tvi vilka söta tandköttsgluggar
slickar sig
sneglar bortåt grisboxen
därsom många änglarna förfrusit
en jordetid
men Ljusilia tänker inte
kutar mellan trollmors fetaste ben
blir svansen bra lian, i sving uppå allra översta hyllan
når inga knotor
bara med trappstegen
fast trasig som den är
drar sig trollmor i hela håret
tills alla lockarna ligger i en hög
börjar ho klättra
kastar lasso
mot Ljusilias oskrämda skratt
redan fullt med smultron
och tomtar i varje ögonvrå
somnar Ljusilia tindrande mätt
medan trollmors hunger blott stiger och stiger
men aldrig kommer upp
ty guldet klirrar
alltför hårdsmält i inälvorna