kikar Ljusilia sedermera
in i det mänskliga utbildningsväsendet
forskar förundrad kring
huru minnen kan vara kropp
huru betydelser kan bliva avtryck
huru symboler förmår rymma innebörd
huru ljus gör för att forma en varelse
eller vice versa
närsom psykologi håller på att förvandlas
till filosofi
därsom filosofi redan har överglidit
i psykologi
drar hon upp svansen under kjolen
och knackar tipp
som tätt på tå
på hos tomten som tar hennes tusentals blad
kliar sig i skägget
mumlar högt
och bakom glasögonen förvandlar utsagorna
till en eller två
som Ljusilia må fortsätta arbeta på