ställer sig Ljusilia högst upp i San Fransiscos brantaste backe
åker rullskridskor nerför staden och
fortsätter ut i havet
hinner hon komma ända till Hawaii innan farten tar slut
inser nu att här
utspelar sig hennes sannaste
element mellan
japanska och amerikanska strömmar
vid kartans yttersta kanter
kanske inte precis Honolulu-honans karaktär
snarast om man kunde kalkera
Kyotos tempel ovanpå
Kaliforniens nöjespark
som nån sorts Bombay
i själva magnetfältet mellan
aptit och ceremoni
urspringer sig Ljusilia
simma summarum av polerna
som legat i världskrig med varandra
som parallellt initierat jordklotets senaste högteknologi
gjorde det möjligt för Ljusilia att sitta här
på Jupiter
i den jordiska matrisen
och leka med klonade sinnesintryck
som känns som äkta upplevelser
och också mycket riktigt är
äkta emedan hon medvetet
bestämt sig för att återskapa
verkligheten i en vidare verklighet
dockan i en tjockare docka
och känna allt ännu en gång, ett helt lager utifrån
där tomtepojken synkront
har sin horisont inloggad
så han förmår dela minnen direkt med Ljusilia
och hon med honom