När jag ser de där grå staketen igen
tänker jag på hur vi gick där utan
något annat mål än rörelsen
från en punkt till en annan.

Och jag minns att du pratade
Inte orden i sig men innebörden
Dina djupa tankar som nog
idag tett sig ganska platta
För det har hänt för mycket
så många tänk om som blivt
om inte och så många önskningar
som blivit rädslor

Du tittade ut över sjön och skogen och sa
Det blir aldrig vackrare än så här
och det hördes att du menade varje ord

Först fattade jag inte men
inser nog så här i efterhand
att du kände att vi snart lämnat
det där enkla livet bakom oss
Vi hade inga skuggor
bakom ögonlocken
inte några måsten 

Men då, just då när vi satt där 
någonstans vid stigen mellan sjön
och stugan och njöt, andades och
dofterna de där sanslösa dofterna
av insjö, tall och liv som
viskade genom skogen

Just då kände jag det precis som du
Det blir aldrig vackrare än så här