Jag och Olof gifte oss 14 juli 1964.

Vi hade en högkyrklig vigsel med nattvard förrättad av pastor Sven Carlsson. Samtliga av mina syskon var där utom min bror Lennart prästen med familj. När jag fick min första tjänst på särskolan i Upplands Väsby flyttade vi dit. Jag förestod ett hus med 30 flickor. Vid den här tiden jobbade Olof som polis på Östermalm och åkte motorcykel till jobbet. Vi åkte ofta till min bror Karl-Gunnar och Ann-Catrin som båda jobbade som teckningslärare i Fjärdhundra utanför Enköping. Detta var ljuspunkter som jag minns. Jag märkte efter några månader att Olof hade ett fruktansvärt humör. Det blev något av en chock. Problemen började redan på polisskolan då han ofta missade sina morgonlektioner. Han godkändes med knapp marginal. Jag förstod inte att detta var begynnande sjukdomssymtom. Kärleken är blind står det ju någonstans. Så småningom erbjöd Sven Carlsson oss att flytta till Göteborg där Sven-Olof blev ungdomssekreterare i Annedals församling.

Jag fick en tjänst som biträdande föreståndare på ett barnhem i Härryda utanför Göteborg. Sommaren innan tältade vi på Gotland och efter två års försök att bli gravid lyckades vi äntligen fastän vi delade tält med andra. I Härryda bodde vi en period på barnhemmet. Lite senare flyttade vi till en stuga i området. När jag blev gravid så hjälpte Annedals församling oss att få en lägenhet i Mölndal. Det var under denna period som Olof blev sämre till hälsan. Han slutade gå upp på morgnarna och misskötte därmed sitt jobb. När jag var höggravid utsattes jag för att bli kastad hårt i väggen av Olof en dag. Han slutade som ungdomssekreterare och började arbeta som polis igen.