Det rör sig över ängarna
till dans på ömma tår
naturens sköna under
en konstart som är svår

De tar varandras händer
och dansar runt i ring
av blygsamhet och vånda
finns nästan ingenting

De bjuder upp till dans
när skymningen faller
lyser mellan nejderna
likt gnistrande kristaller

De glider över vatten
när gryningen stiger
som söta primdonnor
hälsar de och niger

De överlämnar kärleken
på skymningsljusets bro
vid gryningsbarrikaden
det som förblir ens tro

Förförisk är den dans
som älvan bjuder på
så vacker att beskåda
där under himmel blå

De bilder som man ser
i fantasin blir klara
som eviga minnen
så vill man dem bevara