Jag insåg häromdagen när jag abrupt landade i min vardag igen - efter att en tid mer ha levt i mina visioner om framtiden - än här och nu. Örnar måste faktiskt landa emellanåt. De flyger inte alltid. Verkligen en klok insikt, eller hur?!

De måste bygga på sina bon, de har ungar att ta hand om. Deras flygturer är faktiskt delvis till för att de där vanliga vardagsbestyren ska fungera. Örnar är också glidflygare, om jag har förstått det rätt. De utnyttjar uppvindarna för att komma högre upp och se längre och vidare för att om möjligt hitta ett bättre läge för sitt bo. Låter som ett ganska vilsamt sätt att flyga på. Det är vinden som är kraften.

Det är bra att ha visioner. Utan visioner går folket under, står det i Bibeln. En förklaring jag hört av ordet "vision" är att det betyder "att se". Vi människor behöver visionera, vi behöver få drömma, vi behöver få hoppas, vi behöver få se.

Då och då behöver vi bildligt sett ta en flygtur för att få överblick, se vart vi är på väg och vad som behöver förändras för att vi ska nå dit.

Kanske behöver vi ta några små steg i rätt riktning och göra det där som vi känt en tid att vi måste göra, även om det skulle betyda att vi tar ett steg ut i det okända. Att vi kastar iväg bollen utan att egentligen veta var den landar och vilka konsekvenser det får.

En kvinna jag känner har just sagt upp sig. En man jag känner har just gjort en sak som han tror är rätt, men genom att göra det riskerar han sitt jobb. Det är stora steg. Ibland är det de små stegen man behöver ta. Färga sitt hår som man aldrig har gjort förut, eller kosta på sig ett par skor som är dyrare än man tänkt sig.

Men ibland räcker det med att bara få drömma sig bort lite en stund för att få ny energi och hopp om en ny framtid. Utan visioner går vi under.