En skuggfigur utan eget liv
tårar gömda bakom dyra solglasögon
toner på en gitarr utan mening

en bortglömd sångtext vi sjöng i din säng
en kall natt då jag inte kunde sova
kröp närmare
men du gnällde för att jag var
för kall för att få ligga närmare

ett djupt andetag
ett beslut
ett val att slippa vara en bifigur

du sa att jag aldrig blev nöjd nog
kanske för att du aldrig gjorde tillräckligt många uppoffringar

Du sade att du aldrig lärde dig något av min visdom
mina val påverkade dig inte
och det var ju inte så konstigt att du tog mig för given
jag fanns ju alltid där

till och med de nätter då du sov
och jag låg bredvid och grät
till och med de dagar jag låste in mig på toaletten
eller grät i duschen
så fanns jag alltid där
sanningen är att jag grät varje gång vi sågs

det var du väldigt medveten om
jag lärde mig hur man inte rör sig
inte gör ett ljud
hur man försvinner totalt
hur man blir
en skugga av någon annans drömmar och ambitioner

och du lärde mig
hur jag kunde känna mig så liten som möjligt
hur jag skulle tappa bort mig själv i kaoset som fanns i ditt liv
där jag aldrig riktigt fick plats

så lärde jag mig att stå ensam
sparkades in i en ny sorts självständighet som jag aldrig förr
kännt den söta sötman av
aldrig förr stått ensam i sanden vid ett sjunkande skepp
du lärde mig hur man blåser fröna från en maskros
och önskar för det som faktiskt är viktigt i livet
inte bara att få behålla dig för så lång tid som möjligt

så blev jag ensamma toner på en gitarr i fjärran
så blev jag en person inspärrad i en fotoram
ett minne som du vägrar lämna tillbaka
och jag lärde mig hur man undviker att sjunka djupare i mossen

och du lärde mig
hur jag skulle älska mig själv
men inte hur jag skulle klara mig
utan dig vid min sida