Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  till min herre...ur hans ord


Utan dig är jag förtorkat land, en sinad brunn



Du som får öknen att blomma
gör stigar i ödemarken
låter vattenrika källor
springa fram ur förtorkat land

hur länge ska jag gå med tunga steg
hur länga ska mina läppar vara flagnande sår
min ögon sinande brunnar
mitt inre tistelrik åker

när får jag höra din röst
komma inför ditt ansikte

åter dansa och fröjdas
vid vattenbäckar

med tamburin
till cimbaler och skalmejor




Fri vers av rebecca d
Läst 571 gånger
Publicerad 2005-12-13 08:45

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Propella
Oj Ditte... Den här är mäktig och letar sig rakt in i mig!
2005-12-16

Ingrid Nilsson
Förförande vackert!Jag vill också vara med och dansa!Men inte till tamburiner,cymbaler o skalmejor,det kanske de gjorde då för en så där fyratusen år sen,men det låter för ... usch! Kan vi inte dansa till dragspel i stället?
Ursäkta en petlisa: Menar du i första strofen "förtorkade land" eller "förtorkat land"?/Ingrid
2005-12-13

Rachel Roth
ur samma källa som Höga visan, vackert
2005-12-13

mariann
Vackert, du får orden att blomma!
2005-12-13

karamellen
Den här dikten talar direkt till mig!Talande liknelser,vackra ord!
2005-12-13





  < Nästa text
< Föregående