Jag ångrar mig så bittert än idag för att jag inte sa det när jag hade chansen. Du hade håret så där gulligt rufsigt och på din solbrända arm syntes märket efter klockan. Jag lade alla detaljer om dig på minnet, hur du brukade äta lunch på stranden på lördagarna, vilken glass du tyckte bäst om och din kropps rörelse när du spelade beachvolley.

Jag smälte när vi gick hem tillsammans, du så gudomligt snygg i den där skjortan. Ditt sneda leende som gjorde dig så otroligt charmig.

Väl hemma förbannade jag att jag inte frågade: Vill du komma in?