Det finns en villrådighet i vårens värma

som om den inte vågar ta ut sin rätt fullt ut;

den är som en illustration av din sorg,

av frusen närvaro och dignande tankar,

och våra drömmar - som spikades upp

som dova påminnelser över huvudgärden -

ser på

Men vi strävar framåt

kanske fortare än våra skuggor hinner med

reflekterar sällan oftare än ibland

och livet springer genom skogen

tar våra barnasjälar i händerna,

skyndar över mossbelupna stenar och längs våra stigar

och vi inser långt senare

hur lätt det är att vardagen tar överhanden

men någonstans finns våra val

dolda bland nakna fötter i snäcksand

och vi dansar över västkusthällar

kör våra barn i lövad skrinda längs stigar över ön

binder kransar av kaprifol

och låter våra röster sjunga

låter tonerna dallra som solregn i spindelväv

medan våra fötter för vårt barnsarv vidare

till nästa generation

 © Birgitta Wäppling, 4 maj 2012