Umeå 21 november 2001


Jag kan ju inte hjälpa att det blivit så här
det var rätt bra ordning med mig

Jag hade varit sjuk
men kommit igång igen
Det hade gått ett år
Det var en rolig och spännande höst

Jag sa på skoj till mina arbetskamrater,
att jag var på toppen av min karriär
Kursledare
Tv-program
Ledare för en konferens i Luleå
Och vi anlitades flera gånger av sjukvårdsledningen till olika kurser

Och så kom du
en lördag i december
du ringde på Luciadagen
När jag hade varit med en skolklass på några avdelningar och sjungit Sankta Lucia

Då ringde du

och sen kom du

Jag kan ju inte hjälpa att…

Inte kan väl björkarna hjälpa att saven stiger
när de känner solens värme?

Inte kan väl isen hjälpa att den smälter
när solen värmer och vattnet blir varmt och skönt?

När man ser in i ett ansikte som lyser av mjukhet och äntligen

då var det något i min själ
som vände på sig

Det var såååå gott
Du kom emot mig på gågatan
Och ditt ansikte var vänt till mig
In i mig
O vad jag älskade detta möte
vi hade inte setts på över ett år

Inte kan jag hjälpa…

Vi måste skärpa till oss, säger du.
Inte kan jag skärpa till mig

Jag försöker leva förståndigt
Men du har ju skaffat dig ett så stort och vackert rum i mig
Du har ju flyttat in där och möblerat så vackert i ljusblått

Inte kan jag hjälpa
Nej det kan jag inte

Och inte du heller
Nej det kan du inte

Jag kanske kunde få det du ger mig av nån annan,
min fru,
mina barn,
mina arbetskamrater
eller nån annan

men det får jag inte

du ger mig något som är
så himla gott
det är något i dig
som är till för mig
som slår an i mig
som en ton.
Det är en ton

Inte kan jag skärpa till mig
Inte kan jag göra någonting åt detta
Inte någonting
Inte kan jag bestämma hur jag ska känna

Om jag mått dåligt nu beror det nog på att något inom mig har öppnats
Av dig
Utan att du vetat om det
Men något har hänt med mig
Sen du kom

Det har blivit tydligt att jag fått något av dig
Som jag verkligen behövde

Och nu blir jag väl aldrig mer densamme
Sen jag eller du öppnade något

Eller sen värmen smälte bort isen
Eller sen blomman slog ut
Eller vad det nu är

Inte kan jag hjälpa detta
Inte kan jag skärpa mig
Nej det kan jag inte.

Jag har aldrig reagerat så där hos någon annan
Som några gånger tillsammans med dig
när jag börjat gråta

Det är störande,
Väldigt störande,
Jag känner mig som en liten pojke som måste omhändertas och tröstas,
Och det hade jag ju inte tänkt mig
Att du skulle vara den jag visar mig för på detta sätt

Men inte heller det kan jag hjälpa eller göra något åt

Och på ett sätt är jag också glad
För att jag har blivit hjälplös hos dig
För du älskar ju mig på något sätt
Och tar emot mig

Men jag vill ju inte bli beroende av dig

Jo det vill jag.