Vi har dansat i skuggan länge nu,
följt rytmen av varandras hjärtan,
målat vita kors i motsatsens rum,
för att gömma den tysta smärtan.

Sått gräset som växer mot himmel,
för att dölja all gråsmutsig betong,
omfamnat livet för sin belöning
som släppte oss ur kokong.

Hur vacker är inte maskrosen i frihet,
trots sin storlek och matta färg,
så ljuvligt mot det gröna undersköna
att kylan släpper taget om min märg.

Låt oss ta varandras händer,
vandra mot en morgondag i ljus,
se våra blickar från nya vyer
dricka kärlek från gemensamt krus.

Vi kliver ut mot det okända vackra,
fånga livet som dansar i debuten,
stänger dörren för det som var
och lever underbart i minuten.