Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Stål

Oberörd tår som glänser mot avgrund,
tas av,
skalas och formas av primalt inre skrik.

Väggarna upphör med dans och
färgen skalas av tills nyansen inte längre bryter.
Jordskorpan som finner födelsen av mjuk materia
och dess inre är oförstört och vackert.

Ljuden av metaller som slår rytmiskt och finner puls,
liv av fundament som inte längre andas rent.

Bildas från skönhet och känslor,
tills det sakta dör ut av likgiltighet och motgångar.

Det blir hårt,
kallt och blänker vid ljus.

Det blir stål.




Fri vers av Max Poisé
Läst 371 gånger
Publicerad 2012-05-21 07:57

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Meredith Ferlicia
Makalöst väldiktat!
2012-05-21

Nina Nightwish
Denna text talar till mig.. Får mig att känna något väldigt speciellt, som jag inte kan formulera i ord. Mycket bra!
2012-05-21

  Jane S VIP
Låter inte bra...
2012-05-21

Rise Little One
Stål som tål påfrestande omgivningar...
2012-05-21

LenaJohansson VIP
bra
2012-05-21





  < Nästa text
< Föregående