Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

Böcker

Spöke av december

« Poeter.se alla böcker | « Niclas Petersson alla böcker | « Tillbaka till bokomslaget


 

Någonsin Aldrig (Får jag sova nu?)

Det finns ingenting kvar
inget är beständigt
allra minst här
vind för våg
oupphörligt

jag tar in det mörka
alla nyanser av svart
genom lungorna
genom mina fingrar
genom huden
svår som natten

du vet
jag är luft
en bortglömd parantes
en ordlös blinkning


ingenting
intet
aldrig
någonsin


tom



livet dödar

långsamt.


Fri vers av Niclas Petersson VIP
Läst 671 gånger
Publicerad 2012-09-09 18:58

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


erna frank
Beständighet-- mörka svarta -parantes- tomt-dödar. Din text andas, tankar och
känslor! Ord som för dikten framåt. Därför den accocierar till andras känslor!
Gillar!
2012-09-16

Ninananonia VIP
Berör mig djupt...
2012-09-11

Änglaögon
Tycker din text andas styrka trots sin dystra och smärtfyllda ton, en livsinsikt i allt det mörka. Du kan konsten att beröra med dina texter, så någon bortglömd parentes är du verkligen inte.
2012-09-09

  ej medlem längre
Dikten andas nakenhet, tyngd och svärta.
Och en livskraft som, trots allt, skiner igenom.
2012-09-09

  ej medlem längre
Du känner Dig nog som den där kala, vindpinade busken på bilden.
Ibland ÄR man den där sista, torra pinnen längst ut på en gren. Den lilla nerv av ett träd som får ta yttersta smällen när naren bryter in från hav och land.

...men det är nu det...den där växten, eller Du(jag, vi, alla) har en kraftreserv någonstans, som likt snödroppen, alstrar energi tillräckligt för att blomma på nytt...

tills dess...ja, det är okej att slumra ett tag
2012-09-09

  ej medlem längre
Svarta tunga ord som behöver tröst och värme. Du skriver med sällsam styrka som känns ända in.
2012-09-09





  < Nästa text
< Föregående