Obegriplig ter oss tiden
eftersom vi ej hör hemma i den

För den som stiger ned i tidens ström
förvandlas evigheten till en dröm

I den strömmen flyter alla hjälplöst med
ständigt framåt, släktled efter släktled
utan att kunna vända eller stanna
ty nere i floden går tiden ej att övermanna

Men den som för att falla i sig aktar
och endast från flodstranden den betraktar
kan handla och skapa från evighetens punkt
och som herre över tiden kan han den styra lugnt