En tokig visa för den som kan sjunga, en galen dikt i hänryckningens tid för oss andra
Ledsen, Ingmari, dina fina bommor får inte synas.
Fånga Försommaren
Vad gör det nu att vintern blev så lång Att våren drog oss vid näsan igen Över fjolårsgräset susar en sång Susar så milt om sommaren om sommaren som smyger sig på om sommarmoln, om himlen så blå Alltför snart är det vinter igen
Hur blir det nu med allt det där du tänkt Om att ta ögonblicken tillvara, min vän Njuta av värmen som solen oss skänkt Av grönskan som börjar spira igen Låt kameran vila, lägg ner pennan och njut av allt ystert som pockar på och vill ut Varje väsen vill finna en vän
Vem bryr sig om dina drömmar, min vän De kan bara uppfyllas av dig Det är nuet som lever, det finns inget 'sen' Det finns två sidor kring varje stig framåt leder inte nödvändigtvis någonvart där du kom ifrån är det stängt nu, tillbommat och svart Det är här allting utspelar sig
Det blev försommar, titta, den vräker sig fram Och inget du gör kan stoppa den Hör skotten skjuta från gren och stam, de är redan små löv efter middagen Ett regn som torkar mot asfalt kan dofta av minnen som inte vaknar så ofta Minnen av hopprep på skolgården
Ta den här tiden och gör den till din Kanske känns det som du sitter fast Plocka en blomma och ta den med in på jobbet när du har din rast Sluka naturen med alla fem sinnen din kropp och din själ de samlar små minnen en sjusärdeles lustfylld och lyckosam last
Bunden vers av Solitaire Läst 499 gånger Publicerad 2013-05-10 03:00 Spara bokmärke Kommentera text Privat textkritik Skriv ut Spara som PDF
|
Nästa text
Föregående |