längre fram får jag syn på

någon som ligger på gångbanan

uppenbarligen en fiskmås som ruvar på

sin unge som förmodligen okläckt trillat ned från radhustaket

bredvid brevlådan ligger herrskapet

så jag knappast kan lägga i

tidningen utan att trampa på

fågeln som ej rört sig ur fläcken

ens en timma senare; dess partner däremot störtdyker

först mot haren som förbryllad

stannar upp

och därpå ner

mot mitt hår som likt en orm reser sig

inför flöjtens pipa hårdare än polissirener

fast jag ska ju inget ta, bara få dela ut

så rustad med cykelhjälm nu

tredje gången gillt

är måsmamman som bortflugen

dock kvar på asfalten

den allra minsta levande maskrosboll

jag någonsin skådat ha ögon

medan flöjten sänker sig igen och stiger till forte fortissimo

undrar jag hur operan skall sluta

när husinvånarna kommer morgonrusande ut