Redan medlem?
Logga in
Böcker
Jag vet att du tror att staden aldrig behöver vara storslagen mer
urberget
Havet bär deras förväntan, men du är inte därUr berget hade vågorna skulpterat en väntande man; där stod han, ibland med vatten upp till axlarna, andra gånger nästan torrlagd, och alla skärgårdens kvinnor som väntade på sina män, fiskare och förtrogna stod intill, med blicken mot horisonten.
Han hade aldrigt tänkt dem så levande, som när de nu lösgjorde sig ur dimmorna. Men nog var de det.
© Birgitta Wäppling, 20 juni, 2013
Fri vers av © Birgitta Wäppling Läst 1417 gånger Publicerad 2013-07-06 12:59 Spara bokmärke Kommentera text Privat textkritik Skriv ut Spara som PDF
|
Nästa text
Föregående |