skymningen hann aldrig ifatt oss

dagern piskar skummet i vattenbrynet

händerna öppnas och sluts

vågorna ger oss sina dalgångar och sina toppar

och sommaren bjuder

                 på en semesterdag till

ett brottstycke av en tid

flagor av ett liv

faller som stjärnor mot horisonten

smälter där och tycks nästan dö

tiden vill stanna

sensommarblomster vajar i vinden

vattenytan vilar i vårt blickfält

och skymningen hinner inte ifatt oss

vardagen vill göra sig påmind

men vem förmår uppfatta

måstena

då?

© Birgitta Wäppling, 22 augusti 2013