Bonsoir, Veronique! Du hör
min röst ända bort till Paris,
som om det var du själv
som sjöng. Det låter rysligt
förundransfullt. Sitter kvar
här i Krakóws katedraler.
Vet du vilket ben som är ditt?
Anar du vems scen du står på?
Jag mötte marionettspelaren
för sista gången. Han ville se
hur sann min längtan kan
vara till de franska filmerna.
Limousinen stannar mitt
på kyrkogården. Kliver du ut


och börjar repetera livet
inför kvällens föreställning??
En galen liten monsieur rusar
fram och käkar upp blommorna,
lyfter mig bryskt och tar dig
tveksamt ner i Paris kloaksystem.
De har inrett med helt rena
dubbelsängar, så vi kan vänta
på tåget till nästa dröm.

med vackraste ackord
Weronika