Om morgonen.

När jag återvänder från mitt liv som blob på Mars, sitter Citrusprästen på mitt tak och spelar canasta med getterna och det står en studsmatta i min trädgård.

Har du saknat mig? ropar han och tillägger, själv har jag saknat dig lite om tisdagarna och förresten så har du fortfarande lite blob i håret. Det klär dig Andeliten. Liksom hängmulenäbben. Och så fnissar han i kapp med getterna.

Inte ett dugg, muttrar jag på väg in och tänker att finns det något mer irriterande än viskande, fnissande getter så är det en Citruspräst på taket. Den stora bullriga sorten som ser hur man är satt samman.

Med blob på.