inatt drattade jag
ner i en lerig
vattenpöl
plötsligt
fastnade med cykeln
mitt i
fick ner ena foten i
det halvmeterdjupa
men vek sig
i alla fall
har aldrig funnits någon
tillnärmelsevis lika stor
PÖL
där förut
skönt nog var det
bara en kvart hem
och mina sinnen hade
redan blivit
ner-regnade under
tre timmars arbete
så jag blev snarare upplivad
av den oväntade
prövningen
som att halva kroppen
drogs ned i helvetet
medan andra halvan
svävade upp mot änglamånen
lyfte jag
cykeln och mig
som om inget hänt
däremot telefonen
mådde sämre av badet
fick genast byta ficka
till den mindre dränkta
får se ifall
mobilen kommer
till liv igen
när komponenterna torkat...
som tur är
hade jag bara den urgamla
med mig
och hade jag ej
haft goretex-kläder på
både benet
och armen
så skulle nog den fortsatta
färden blivit jäkligt
kylande
iom att plusgraderna inte
var alltför många
tog jag skogsslingan mest
för att slippa stressas
av massa morgontrafik bakom
genomblöta glasögon
men sånt hade ändå varit långt lättare
att hantera än denna
mörklagda pöl
som plötsligt
växte och växte och växte och...
vinterdäcken har tagit
mig igenom
snödrivor och
all sorts halka
men lervälling rår de
ej helt på
och skorna fick också
fortsätta duscha
här hemma nu