Trettioandra dagen

En månad igår

Första dagen i andra månaden

Hur man än räknar är det för mycket. Det går inte bra. Jag går sakta nu. Sakta går jag. Det sjunger inte. Det är fem grader varmt och sol, men det märks inte i mina ben och inte i min själ. Jag är bedrövad. Det är inte roligt. Allt är omöjligt med dig. Ändå vill jag tro på ett liv efter döden. Döden var för trettiotvå dagar sedan.

Jag har skrivit ditt namn i snön på fyra ställen. Idag fanns du kvar på bara två. Snart smälter du bort. Kan jag inte glömma dig? Kan jag inte förstå att du inte längre finns? Nej. Du är ju min mjuka. Hos dig sjunger det. Det sjunger hos Dig.

Hur vet jag att jag finns i ditt hjärta?

Du ringde i tvättstugan.

Du ringde på julafton.

Du ringde på nyårsafton.

Du kom till mig med matbrickan på sjukhuset

Du ringde när din pojke hade gjort sig illa, tjugofem minuter pratade vi, mitt i allt.

Du ville åka till färjan.

Du ville att din flicka skulle somna när vi var tillsammans ute vid älven.

Du köpte mat till mig i skogen och kom.

Du lät dig fotograferas. Du log. Du såg in i mig då. Du har aldrig varit så fin på något foto. Du har inga bra foton, har du sagt. Men nu har du det.

Vi kan ingenting göra.

Det är bara livet självt som kan göra något nu.

Inte jag och inte du.

Bara lämna det.

Låta vara.

Jag har sett den hos dig

Blicken som jag älskar.