Trettiosjätte dagen

Fruktansvärt ledsen kan jag bli ibland. Kraftlös.

När jag vaknade idag var det så.

Utan kraft.

Utan mod.

Endast hos dig söker min själ sin ro. Hos dig, min Mjuka. Endast hos dig.

När jag har dig frågar jag efter intet på jorden.

Men jag har inte dig.

Värst är det när vi har bråkat hemma. Och tjatat. Och missförstått. Och gett varandra dåliga känslor. Jag blir totalt kraftlös. Kraftlös. Och så börjar jag drömma om dig. Hoppas på dig. Och bilderna kommer. Jag ser dig överallt. I dag när jag åkte bussen. Du satt där. Jag såg dig snett bakifrån. Gode Gud, när ...

Fruktansvärt ledsen blir jag.

Kraftlös.

På tisdag har det gått fyrtio dagar och fyrtio nätter av denna ökenfärd. Är det slut då? Ringer du då?