Jag har en bänk

av järn med vackra mönster därtill

och mörkgrönt vackert trä att

placera sitt parti på.

Och den är så tung att man måste vara

tre starka män

för att flytta in den till höstens kalla 

vingslag

Ja se det är min alldeles egen bänk

är ju väldigt förtjust i bänkar

och har säkert tillbringat tid

på tusen av sådana genom

minnenas tidevarv.

Ja se den den här bänken är speciell

den står alldeles utan för mitt hus

när man gått igenom trädgården

och ut på stigen som leder ut till vägen

där man kan se upp mot skogen till

och se Skåne leden ut mot fältet, dalgången

till vänster där det går kor, häst och får

till höger svänger vägen så vackert upp mot

skogsbrynet där jag ibland möter både

rådjur och vildsvin, men dom har godtagit mig

räven är så tam hos mig att jag kan mata hen

med bara händerna.

Det är ju inte bara bänken i sig

utan det är ju även platsen den blivit placerad på

den är liksom magisk och en på tusenden.

Det är här alla sagor blivit tilltänkta

det är här, ja just här

som lyckan besegrat sorgen

i ett gigantiskt slag som gett jordskalv

det är här alla vilsna själar kan lösgöra sig

för att hitta hem hitta rätt och finna ljuset

här har det samlats alla minnen, sägner

och historik, här har det blivit porten

till det okända.

Här brukar jag tillbringa timmar

där är jag när jag inte vill att människor

skall se mig.

Där får jag vara ifred när jag behöver att tänka

där jag omfamnar min ensamhet

för att finna mig själv och bli ett med.

Här upplevs dom vackraste sol nedgångarna

och uppgångar, här sitter jag ofta och filosoferar

och skriver över livet som var, eller livet som komma skall.

När det ösregnar så kan jag med lugnhet sitta här

ty regnet når inte ända fram här

och om det är riktigt varmt och kvavt

så bjuder alltid träden på den friskaste bris

och då det är kyligt i vindens melodi

så når alltid solens strålar fram här och

lyckas värma själen min.

Här möter jag dimma och bris utan

att gå vilse, det är bara att sitta kvar.

Och är man riktigt tyst och lyssnar noga

så kan man höra både ljud och röster

ifrån jorden.

När kvällningen nalkas och jag ser figurer i molnen

och mina solcells lampor tänds kring bänken

och himlen är orange, lila och rosa

Då går min själ till vila...

för att möta morgondagen

lite klokare

än dagen innan.

Och så fortsätter det