Djupt inne i Minnet,
finner jag en värld,
där skogarna var fulla
av blåbärsbuskar å
varje dag åtföljdes
av skymning; Tiden
var en eld som brann.

Ingenting kom å gick,
som en skördeman å
plocka´ in oss i Intet,
då vi somna´ eller dog...
Men, Ljuset väckte oss -
till vakenhet å liv, igen, -
så vi återsåg Världen !

Barndomssomrar fick man
lära sig å simma i nånn
blå vik, - kanske köpte
lakritsremmar på stranden,
å åt med välbehag, man
skulle, ju, växa å behövde
det, som man kunde få !

Mina naturliga fiender,
tyckte de visste mer,
men jag har sprängt
deras övertag i bitar !
En ny fiende äntrat
podiet å han plågar mig,
dagligen, - men jag ska ta´n !!